Hadji

vart tog den gamla tiden vägen? med all svett av tränande för låtar och psalmer som man skulle spela upp på diverse konfirmationer, gudstjänster, dop m.m....
jag har både bra och dåliga minnen från den tiden....men vart tog allt vägen, och varför slutade jag att spela och öva? var det för att jag inte passade in med alla andra i mängden och inte kände mig hemma längre, eller var det för att jag tröttnat på att spela?

jag är inte lika smidig som jag en gång var och kan inte längre spela som då, vilket är lite synd...
nu när jag ser på mitt instrument, så tänker jag på när min pappa kom in i rummet med pengarna och sa att jag skulle gå och köpa den där gitarren jag hade tittat på så många gånger, vilket gjorde min födelsedag...speciellt när jag var sjuk och mådde dåligt då. jag knallade ner till musikbörsen och letade upp den och när jag hittade den så kopplade jag in den för att provspela den ännu en gång och bara kände hur tonerna drog med mig och jag drömde mig bort till en annan värld, där jag slapp vara annorlunda...eller rättare sagt, var speciell för något som jag kunde göra, kunde bra, något jag kunde känna mig stolt över...
men nu är det borta, gitarren är såld och det enda jag har kvar är minnen och en förstärkar-kabel och foton på den. när jag sålde den gitarren så förlorade jag en del av mig själv. jag förstår inte riktigt varför jag gjorde det, kanske var det på grund av alla dåliga minnen jag fick när jag såg den...men samtidigt så mådde jag så bra varje gång jag spelade på den och drömde mig bort...

tiden då jag gick från skolan till kyrkan och dess aktiviteter för att jag inte hade något annat för mig är över, snart lämnar jag allting bakom och rycker in i armén i 330 långa dagar...
bort från alla vänner och familj som jag håller kär...jag kan inte komma på ord hur mycket jag kommer sakna allting i mitt usla liv, när jag är borta. jag hoppas bara att du förstår hur mycket du betyder för mig, min kära underbara älskade Filippa Andersson! <3

Du har varit ljuset för mig många gånger när det har mörknat framför mina ögon och jag inte har vetat vart jag ska ta vägen, och värmt mig när det har varit kallt, fått mig att le när jag har varit på dåligt humör och inte mått bra. för att inte nämna alla gånger du tagit hand om mig när jag har skadat mig eller varit sjuk. jag hoppas bara att några små ord, tillsammans med den här texten kan få dig att förstå hur mycket du har gjort för mig och hur mycket du betyder för mig!
jag älskar dig av hela mitt hjärta och hoppas att det alltid blir vi två, för du är den som gör mig lycklig och hel <3



för dig mitt hjärta <3